Så bodde människor i Valbo på 1700-talet – Petter Lundgren överlevde tre fruar
Gården byggdes på 1700-talet och ser fortfarande ut som för över tvåhundra år sedan. När Kurt Östlund läste om svt-programmet "Det sitter i väggarna" kom han att tänka på Lundgrens.– Jag hoppas byhemmet i Lund får vara kvar, säger han.

Kurt Östlund visar byhemmet Lundgrens i Valbo  Bild: Helen Granditsky                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Kurt Östlund är 85 år och har bott i byn Lund i Valbo i nästan hela sitt liv.– Utom ett halvår när jag var nygift, då bodde vi i Överhärde, säger Kurt.Efter det flyttade han och frun tillbaka till huset som Kurts pappa byggt på Fiol-Elis väg. Namnet på vägen har också sin historia, den är uppkallad efter Elis Jansson som bodde i en koja i skogen där han underhöll förbipasserande med sin fiol..

Byhemmet i Lund i Valbo byggdes av Petter Lundgren 1783. Bild: Helen Granditsky

Jonas Ågren var låghalt som sin far och de två sågs ofta tillsammans. Här står Jonas utanför sitt hem Lundgrens år 1926 Foto: Karl Hedlund

När Kurt läste om tv-programmet "Det sitter i väggarna" som berättar om gamla hus kom han att tänka på Lundgrens gård som är en av de äldsta i byn. När Kurt var ung tyckte han om att dansa på dansbanan. Den hade hämtats från Laduholmen i Forsbacka och blivit en samlingspunkt. Dansbanan låg på tomten till Lundgrens gamla gård som ägdes av byföreningen. Dansbanan används inte längre men både den och familjen Lundgrens byhem från 1700-talet står kvar.– Gården berättar om hur människor bodde förr i tiden. Jag är orolig att dagens unga inte är så intresserade, men jag hoppas gården får finnas kvar, säger  Kurt och bjuder på en visning

Den tudelade dörren till förstugan återställdes av byföreningen  Bild: Helen Granditsky

Storstugan har mycket av de gamla inventarierna kvar. Den förste ägaren Petter Lundgren överlevde tre hustrur och två av sina barn. Bild: Helen Granditsky

De gamla nycklarna är så stora att de knappt ryms i fickan. Direkt i förstugan är väggen smyckad med stänkmåleri. Innanför finns en liten "storstuga" med öppen spis, väggskåp, köksmöbler och en sovalkov med draperier. I den lilla kammaren intill står en trävagga. Det är lågt i tak och inte många kvadrat men en gång i tiden bodde en hel familj med flera barn här. Vägg i vägg finns ett vagnslider med en hästvagn bevarad, där finns också bryggstuga, ett arkivrum med kassaskåp som tidigare varit en kammare. Där är det stiltapeter med fina mönster och inramade porträtt, ett av dem är på Kurts morfar, Erik Andersson "Olles".– Vi hade gäster från Kanada här för några år sedan och då visade jag dem gården. De blev mycket imponerade, säger Kurt.

I storstugan finns ett större väggfast skåp för förvaring. Bild: Helen Granditsky

Fina tapeter och foto av Kurts morfar, Erik Andersson "Olles". Bild: Helen Granditsky

Det var fabrikören och hembygdsvännen August Lundberg som tog initiativet till en byförening i Lund i Valbo redan 1927. Han intervjuade de äldre och skrev artiklar. Han var ordförande i föreningen tills han gick bort 1943. Föreningen och Lundgrens byhem blev en samlingspunkt i byn.Gårdens historia finns sammanställd i jubileumsskriften Lunds Bonde- och Utanvessareförening 1927-1977. En utanvessare arbetade åt bönderna och hade ingen egen mark. I skriften kan man läsa om människorna som bott på gården. Ibland var livet hårt, den första ägaren överlevde tre hustrur och två av barnen.

De återställda fönsterluckorna kommer från Vahlmans i Åsbyggeby.  Bild: Helen Granditsky

Golvur och sovalkov bakom köksbordet i storstugan.  Bild: Helen Granditsky

Lundgrens gård byggdes av murargesällen Petter Lundgren född 1759. Han flyttade från Gävle till Valbo 1783. Samma år tog han ut lysning med bonddottern Brita Larsdotter. De fick två barn som dog i tidig ålder, hustrun dog 1787. Sex månader senare tog han ut lysning med bonddottern Carin Persdotter från gården Pell-Pers. De fick fyra barn men år 1809 blev han änkeman för andra gången. Tredje äktenskapet ingicks med änkan Maria Larsdotter från Ytterhärde, hon avled 1829. Efter att ha bott på gården i 46 år avled Petter år 1830 vid en ålder av 71 år.

Kök och värme. Öppen spis med bakugn i storstugan.  Bild: Helen Granditsky

Stänkmålade brädor i förstugan.  Stänkmålade brädor i förstugan.

Petter Lundgrens dotter Greta bodde kvar på gården. Hon gifte sig 1832 med dagakarlen Jonas Larsson Ågren från Bäck och 1833 fick de sonen Lars. Jonas avled 1845 men många av de föremål som han hade finns fortfarande kvar. Han var byns allt i allo, både mekaniker, murare och snickare.
Änkan Greta bodde kvar med sonen Lars som gifte sig med Anna Ersdotter från Hedesunda och övertog gården. Lars var bland annat lagårdskarl, murare, sågverksarbetare. Genom en olyckshändelse i ungdomen hade han blivit låghalt. Hustrun avled 1906 och han själv 1913, 80 år gammal. Sonen Jonas, född 1857 övertog därefter gården. Han var låghalt som sin far och förblev ogift. Så länge fadern levde sågs de två ofta i varandras sällskap. Jonas Ågren den yngre avled 1928.

Kungafamilj, biblar och ett hörnskåp från 1700-talet.  Bild: Helen Granditsky

Fönster mot trädgården utanför.  Bild: Helen Granditsky

På våren samma år auktionerades gården ut och häradsdomare K. G. Ålenius ropade in den. Han och hans hustru Maja överlämnade gården som en gåva till den nybildade hembygdsföreningen i byn. Föreningen började med att restaurera gården. Ibland var där 40 personer som arbetade tillsammans. Tanken var att återställa rummen som de såg ut i början av 1800-talet. De inventarier som vid auktionen hade spritts i byn efterlystes och många av sakerna kom tillbaka till Lundgrens.

Släktgårdsdiplom med namnen på innehavarna.  Bild: Helen Granditsky

Kurt Östlund visar byhemmet Lundgrens i Valbo  Bild: Helen Granditsky

Den tudelade dörren till förstugan var borta, men det fanns en liknande som var till salu vid OllesErkers. Även de gamla fönsterluckorna hade försvunnit. Då hittades liknande luckor hos Vahlmans I Åsbyggeby.
Den första dansbanan sattes upp vid Lundgrens 1959. Den köptes från Forsbacka där den tidigare låg på Laduholmen. En ny dansbana byggdes av medlemmarna 1973 men på senare år har det bara varit midsommardans runt stången.

Första dansbanan sattes upp 1959. Nu är det några år sedan den användes. Bild: Helen Granditsky

Väggfasta skåpet rymmer köksprylar från förr och föreningens kakfat.  Bild: Helen Granditsky

Urban Söderlund är ordförande i byföreningen. Han berättar att aktiviteterna kring gården varit vilande under pandemin men att nu är det nya tag. Taket behöver renoveras, föreningen håller på att söka bidrag från jordbruksverket och lördagen den 27 november blir det julmarknad.
– Då är alla som vill välkomna och besöka gården. Vi har kaffeservering, lotterier och julkransar. Jag försökte vara med och binda kransar en gång men mina blev ovala så jag blev utvisad, säger Urban Söderlund.

Byföreningens skrift från 50-årsjubiléet år 1977. Om sex år blir det 100 år.
Bild: Helen Granditsky