Hur det hela började en gång.

Initiativtagare till vår hembygdsförening var Fabrikören och hembygdsvännen August Lundberg som bodde i Lunds by i Valbo. Han förstod tidigt vad som höll på att hända med vårt kultur arv, att vår historia behövde bevaras för framtiden.
Han intervjuade de gamla i byn, antecknade och skrev artiklar, bl .a. i tidningen utanvessarn. När föreningen bildades 1927 blev han ordförande och lade ner ett oerhört arbete, tills han gick bort 1943.

Namnet på vår förening.

Kan man säga kommer ur två olika social grupper i det gamla samhället. Bönderna var de som ägde jord och bodde i själva bykärnan. Medan utanvessarna inte ägde någon jord utan fick arbeta och göra dagsverke åt bönderna. De bodde utanför själva bykärnan.
Utanvessare kunde man bli om man tex. var tredje eller fjärde son till en bonde. Det var ju oftast älste sonen som skulle överta gården. Näste son kanske stannade kvar på gården och arbetade. Medan de anda fick en en liten jordbit utanför bykärnan där de byggde ett eget hus. De blev utanvessare och hans barn föddes ju sedan till utanvessare.

Byhemmet Lundgrens.

Gården byggdes av murargesällen Petter Lundgren, född den 28 juni 1759.
Han flyttade från Gävle till Valbo år 1783, där han levde på gården i 46 år. Han avled vid 71 års ålder, den 18 december 1830. Han hade då själv överlevt alla sina tre hustrur.

Gården fördes sedan vidare genom flera generationer, men våren 1928 auktionerades gården ut och häradsdommare K.G. Ålenius, som ägde marken ropade in den. Han och hans hustru Maja överlämnade sedan gården och tomten som en gåva till den nybildade hembygdsföreningen i byn.
Inventarierna, som vid auktionen hade spritts runt om i byarna, efterlystes. Då intresset för föreningen och gården var stort, så kom många av sakerna tillbaka till Lundgrens.

Fäboden.

Lundbyfäbod ligger på skogen, ca:10 km norr om byn. Dit man vandrade med sina djur för sommarbete.
Halvvägs dit kan man idag beskåda "Vilastenarna" Två stenar som naturen själv format med ryggstöd och allt. De flyttades dit för att man skulle få sitta så skönt som möjligt när man stannade för att vila. De två stenarna är placerade på varsin sida om vägen. Den som bönderna använde kallades "Bonnsten" och utanvessarnas för "Utanvessten"

Vid vilastenarna finns även två andra stenar som minnesmärke. De restes 1927 till minne av de bönder och utanvessare som varit med och byggt den väg som blivit gjord upp till fäboden.

Uppe vid fäboden finns även "Fäbostenen". En väldig sten som endast naturen själv vet hur den hamnat där.